Om Sockenskogen
Sockenskogen är en skog på 13 hektar som omhändertas som en allmänning i Bergsocken, Växjö kommun. Den ligger vid Löjesjön har både ett kallhygge, äldre tall och gran skog och våtare områden. Sockenskogen är också ett konstnärligt labb som undersöker skogliga frågor genom görande och varande i skog.
Frågor som intresserar oss är:
(Eller istället beskriva vad det är för skog?)
Vad är en skog? Vad kan vi lära av den och dess invånare? Vad har vi gemensamt? Hur ser framtidens omsorg och relationer med skogen ut? Vilket språk av vi för det? Om skogen hade egna rättigheter, vad skulle det innebära för vår vänskap? Vad kan vi lära idag av sockenskogens historia av gemensamt omhändertagande och organisering?
Sockenskogen är ett lokalt ideellt projekt där vi prövar ett gemensamt omhändertagande av skog på sockennivå på intiativ av designer/konstnär Maria Richter Simsek.Det är också ett konstnärligt forskningssamarbetet med institutionen för miljökommunikation vid Sveriges Lantbruksuniversitet inom ramen för Formas finansierade Skuggskogar som undersöker identiteter, normer, maktrelationer och andra sociokulturella hinder för en omställning mot naturnära och hyggesfritt skogsbruk.
Historisk ingång
Vi förflyttar oss tillbaka i tiden. Fram till 1800-talet tog bönderna hand skogen som låg närmast gårdar och torpen tillsammans, byaskogen. Du fick bara ta ut så mycket brännved, lövtäkt eller virke som du hade behov av och som motsvarade din gårds storlek och förmåga att betala skatt (mantal). Och det skedde alltid i relation till de ekologiska förutsättningarna och en rättvis fördelning mellan byns invånare i stort. Bortanför byaskogen och gårdarnas vardagliga livsmiljö låg sockenskogen. Det var en gemensam resurs och reserv där uttagen ur skogen inte på samma sätt reglerade utan skedde mer i en informell förhandling på sockennivå till exempel vid sockenstämman eller häradstinget. Om ditt hus hade brunnit ned eller om det var ont om bete, kunde det vara aktuellt att använda sockenskogens resurser. Det var viktigt att informera innan man nyttjande resurserna i sockenskogen för att undvika att man avverkade på fel plats eller tog för mycket. Gjorde man det kunde man få böter och det sågs som ett brott. Från medeltiden och fram till skiftesreformen på 1800-talet fanns det allmänningar som sköttes på by-, socken-, härads- eller landsnivå. Ur ett historiskt perspektiv är den enskilda ägande rätten ung men har snabbt fragmenterat landskapet och haft stor inverkan på landsbygdens livsmiljöer för båda människa, växt och djur. Sockenskogar var vanligt förekommande i hela Sverige under många hundratals år, men idag har många av oss glömt att de fanns. I detta konstnärliga och lokala projekt vill vi pröva vad Sockenskog skulle kunna vara idag och lära oss om framtidens relationer med skogen.
Fröbro kohage
Här ser vi Sockenskogen inritad 1696 som Prästgårdens kohage.
I slutet av 1600-talet karterades hela Sverige av lantmäteriet på uppdrag av kronan. Syftet var dels att få kännedom om var människor bodde för att kunna beskatta dem, dels att öka arealen odlingsbar mark. Kartan från Bergs prästgårds kohage ger en både beskrivande och opportunistisk bild av platsen. Kohagen låg på mager ljungmark som idag kallas Fröbrohage och den lämpade sig för fem till sex kor, men var i övrigt ingen plats som kunde användas till äng eller åker. ”Full med berg, steen och talleskog och mager ljungmark” lyder beskrivningen. Den södra delen däremot beskrivs som ”tung och med sydlänt jordmån” och den uppskattades kunna göras om till åker med hjälp av två dragare och beskattas med motsvarande två till tre kopparmynt.
Bergsprästgårds kohage (1696).
Bara 200 år av enskilt ägande
Under 1700-talet började man dela på skogen, men det var inte förrän med laga skifte på 1800-talet som de flesta allmänningarna försvann. Den tidigare gemensamma skogsmarken delades då upp och därmed försvann en stor del av den gemensamma nyttjanderätten och gemensamma omhändertagandet. Samtidigt började staten med kartor och lagfarter dokumentera vem som hade rätt till maken. På så sätt infördes det vi idag har och kallar enskilt ägandet av skog och mark. I ett historiskt perspektiv är det en kort tid den enskilde har haft denna bestämmanderätt. De lokala besluten i byaskogen byggde på urminnes hävd och en förhandling mellan landskapet och ekosystemets förutsättningar, ekonomiska behov och institutionellt och lokalt inflytande. Samt en rättvishetsaspekt. Alla i socknen skulle kunna försörja sig. Sockenskogen var inte reglerad av mantal på samma sätt som Byaskogen, utan sågs på som en gemensam reserv. Hur tog vi hand om den?